Om Pingstdagen
Pingstdagen infaller exakt femtio dagar efter påskdagen och är kyrkoårets tredje största högtid efter påsk och jul. Den är till minne av att den Heliga Ande kom över apostlarna, som det berättas i Apostlagärningarna: tungor av eld syntes över deras huvuden, och de började tala på olika språk så att folkmängden från många nationer kunde förstå dem. Namnet pingst kommer från grekiskans pentekoste, som betyder femtionde. Det är kyrkans födelsedag. Det engelska Whit kommer av White Sunday, efter de vita dräkter de nydöpta bar. Pingstdagen avslutar den sjuveckors påsktiden; nästa dag fortsätter i många länder som annandag pingst, men inte i Sverige där den avskaffades som helgdag 2005.
Pingstdagen firas i Sverige med högmässa i rött — färgen för de eldslågor som föll över apostlarna — och med pingstpsalmer som I denna ljuva sommartid. Kyrkorna är ofta klädda med björklöv och pingstliljor, en sed med rötter i det ursprungliga judiska Shavuotfirandet och i tanken på Andens nyskapande verk. Pingsten har historiskt också varit dop- och konfirmationshelg, och de vita kläderna på de nydöpta gav den engelska Whit Sunday sitt namn. Många använder dagen för att öppna sommarstugan, ta första båtturen för säsongen och plocka maj- och pingstbjörklöv. Sedan 2005 är annandag pingst inte allmän helgdag i Sverige, så pingsthelgen är kortare än förr — men pingstdagen självt är fortfarande helgdag.