Om Kristi himmelsfärds dag
Kristi himmelsfärds dag är till minne av Jesu himmelsfärd fyrtio dagar efter uppståndelsen, som det beskrivs i Apostlagärningarna. Eftersom påskdagen själv räknas som första dagen, infaller högtiden alltid på en torsdag — den fyrtionde dagen efter påsken inkluderad. Dagen har firats sedan åtminstone 300-talet. I den västliga kyrkan är den fortsatt en högtidsdag, och i större delen av Kontinentaleuropa är den allmän helgdag: Tyskland, Österrike, större delen av Schweiz, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Danmark, Norge, Sverige, Finland, Island, Indonesien och flera länder i centrala Afrika. I många länder med Kristi himmelsfärds dag som helgdag tar man också ledigt på den följande fredagen — den klassiska klämdagen som ger en lång helg.
I Sverige firas Kristi himmelsfärds dag som en lugn, vårnära helgdag — högtidsmässa i kyrkorna med påskljuset som släcks vid läsningen av himmelsfärdsberättelsen, men för de flesta är dagen viktigare som vårfridag och inledning på en lång helg. Familjer ger sig ut i naturen, många öppnar sommarstugan för säsongen, och båt och brygga görs i ordning. Klädesdagen blir gärna ljus och varm. Många tar ledigt på fredagen efter och får då fyra dagars helg. Affärer, banker och statliga inrättningar håller stängt; kollektivtrafiken kör helgturer. På bordet kan stå färsk lax, sparris, asparges och kanske den första rabarberkompotten på säsongen.